Kentucky Fried Blogg

- Das Boot (Världens bästa film vissa dagar. Klaustrofobi på film.)

- Delta gänget (Skitdålig översättning av titeln. Heter National Lampoon's Animal House i original. Kul film med John Belushi när han var som absolut bäst.)

- De vilda gässen (Finfin krigsfilm med bland andra Roger Moore och Richard Burton. "Världens bästa legosoldater" är filmens tagline. Världens äldsta legosoldater skulle jag nog också säga, med tanke på att ingen av de centrala rollerna spelas av en skådis under 50.)

- Den gamle och havet (Anthony Quinn gör huvudrollen i en nyfilmatsering av Ernest Hemingways roman.)

- Den nakna pistolen 1, 2 1/2 och 33 1/3 (Box med alla tre filmerna. Komediklassiker som inte riktigt når upp till Mel Brooks höjder, eller till den fantastiska serien Police Squad (rekommenderas!!) de är baserade på.)

- Den tredje mannen (Orson Welles-klassiker med klassiskt ledmotiv som även visslats av Kaminmannen i Killinggängets Percy Tårar.)

- Den tunna röda linjen & Plutonen (Båda filmerna i samma fodral. Klassiker inom krigsfilm på sitt eget sätt båda två.)

- Det våras för Frankenstein (Har Gene Wilder varit bättre än i Mel Brooks filmer? Jag kan inte komma på någonstans han briljerat lika mycket. Marty Feldman stjäl showen som den glosögde (av förklarliga skäl) och puckelryggige assistenten Igor ("It's pronounced Eye-gore" "But they told me it was Ee-gore?" "Well they were wrong then weren't they!"))

- Det våras för sheriffen (Världens roligaste film i konkurrens med Airplane - Titta vi flyger. Scenen runt lägerelden där ett gäng cowboys som precis ätit en rejäl middag bestående av vita bönor sitter och......gör det man brukar göra när man ätit en massa bönor är klassisk.)

- Die Hard ("Yippee ki-yay motherf****r". Klassisk (känns som jag använder det ordet lite ofta) actionfilm.)

- Do The Right Thing (Spike Lee. En film som handlar om rasism (No shit!).)

- Down With Love (Romantisk komedi som faktiskt är rätt bra. Ewan McGregor och Reese Witherspoon gör bra ifrån sig)

- Dr. Strangelove ("Gentlemen, you can't fight in here! This is the War Room." Peter Sellers gör tre roller i Stanley Kubricks fantastiska kalla kriget-komedi.)

Superbowl XLIII, that is.

Jag har ju snöat in på amerikansk fotboll på gamla dar, och nu börjar det närma sig Superbowl för 43:e gången i ordningen. Den 1/2 i Tampa, Florida går spektaklet av stapeln. Matchen står i år mellan:

                              
Arizona Cardinals och Pittsburgh Steelers

Cardinals offensiv, med wide receivern Larry Fitzgerald i spetsen, har imponerat stort under slutspelet där man slagit ut Atlanta Falcons, Carolina Panthers och Philadelphia Eagles. Därmed inte sagt att även defensiven i Arizona inte imponerat - man lyckades till exempel hålla Carolina till bara 13 poäng (med god hjälp av Panthers quarterback Jake Delhomme som kastade inte mindre än 5 interferences, vilket är när quarterbackens passning fångas av en spelare i det försvarande laget). Arizona har överraskat alla genom att gå så långt som de gjort i slutspelet. Sedan laget flyttade till Phoenix 1988 har man bara figurerat i slutspelet en gång tidigare - 1998 då man åkte ut i andra omgången mot Minnesota Vikings - och man har inte vunnit Superbowl sedan 1947 då laget hörde hemma i Chicago.

Den som imponerat mest under slutspelet är dock som sagt Larry Fitzgerald, som jämförts med Michael Jordan på grund av sin enorma spänst, och hans fantastiska förmåga att fånga passningar i alla lägen. Ett praktexempel på det är det här snygga spelet från matchen mot Atlanta:



Pittsburgh å sin sida har en mycket duktig quarterback i Ben Roethlisberger, framför allt hans förmåga att undvika tacklingar och kasta i steget imponerar. Det Pittsburgh är kända för annars är främst deras defensiv som tillhör NFL:s absolut bästa och ligger i topp i 7 av 10 kategorier i den defensiva statistiken under grundsäsongen. Den, enligt mig, största profilen i Pittsburghs defensiv är safetyn Troy Palamalu som förutom ett extremt bra spelsinne, hög fart och en vilja som kan försätta berg har en helt fantastisk frisyr (eller vad man ska kalla det):


Har jag hunnit få tillbaka min digitalbox, som är inne på reparation, innan den 1/2 tror jag banne mig det vankas Superbowlparty hemma hos mig. Intresserade (hur många det nu kan vara) kan höra av sig.

Till exempel har CD-WOW Barack-Obama-rea, vilket innebär fina priser på utvalda amerikanska produkter. Beställde själv precis There Will Be Blood, The Dark Knight och Once Upon A Time In America för bara £31 (ca 370 kronor), vilket får anses vara ett kanonpris för tre sådana pärlor. Helt fraktfritt dessutom!

För övrigt verkar Uppsala kommun ha satt upp offentliga glory holes på stora torget:


(OBS! Personen på bilden har inget med  historien i övrigt att göra)

Står tre stora lådor i olika färger på torget med väl markerade hål i olika nivåer. Ni som inte vet vad ett glory hole är kan väl googla eller kolla på wikipedia. Var försiktiga bara så ni inte klickar på något som länkar någonstans ni inte vill komma.

Har varit idrottsgala ikväll. Alla de gamla vanliga var där, inklusive Robert Gustavsson som verkar ha en stående inbjudan till galan. Fast det är klart, vem skulle tacka nej till typ 100 lax (vild gissning) för att jobba 20 minuter en måndagkväll. I övrigt avlöpte allt som man kunde ha väntat sig, inga skrällar bland pristagarna alls faktiskt.

Hr. Gustavsson (Robert alltså, Björn stavar med "f" om jag inte minns fel) gjorde dock inte bort sig under kvällen. Hans Gesslenummer var bitvis riktigt roligt.

Bäst var ändå Anneli Alhankos örhängen, som under hela hennes tal hängde och slog mot mikrofonen vilket alla utom hon själv märkte. Det är alltid den ofrivilliga komiken som är roligast.

Här får ni den i titeln omnämnda svenska punkklassikern, fast tänk er att de sjunger om Anneli Alhankos örhängen istället för Anna-Greta Lejons ögon (man kan banne mig hitta precis allt på youtube, trodde aldrig att den här pärlan skulle finnas):



..och bara för att jag kan slänger jag in en annan, något modernare, klassiker:

Måste bara kommentera handbollsmatchen som slutade nyss. Inför matchen var känslan mest "hur många bollar kommer vi att förlora med?", men fy faan vad skönt det var att se det unga landslaget gå in tokavslappnat (i de flesta fall åtminstone) och bara lira. En målvakt som storspelar som Johan Sjöstrand gjorde ikväll får en att minnas svunna tider när Mats Olsson, Thomas Svensson och Peter Gentzel gjorde Sverige till ett storlag. Och vad ska man säga om Dalibor Doder? Det är nästan så man börjar undra vad killen går på när han spelar som han gör, precis efter att ha repat sig från maginfluensa. Jag vet ju själv hur det brukar vara när man varit magsjuk - darrar som ett asplöv, likblek i ansiktet och kan inte äta och dricka normalt på minst ett dygn efteråt. Dalibor Doder gör 11 mål på Spanien i handbolls-VM!! Jag hade inte gjort ett mål på den spanske alkisen med gitarren från min barndoms Viksäng i bordshockey-DM om jag en dag innan hade varit magsjuk.

Sen ska man inte dra allt för stora växlar på den här segern. Visst var det en fantastisk prestation av laget, men för att gå riktigt långt i turneringen måste man prestera på den nivån flera matcher i rad, och riktigt där tror jag inte det här laget är ännu.

Men i alla fall: Grattis grattis som "Loket" skulle ha sagt.

...tydligen. Det var i alla fall så killarna i Maskinen uttryckte det på gårdagens P3 Guld-gala. Fast å andra sidan...man kanske inte ska lyssna så mycket på någon som tycker det är en jättehäftig idé att sno Wu-Tang Clans tröjdesign rakt av och bara vända W-et till ett M. Känns som nån sunkig "humor"-t-shirt man kan hitta på beastwear.se eller liknande ställe (det ska sägas att beastwear har schyssta tröjor också, min "Christer Pettersson - Rebel Without a Cause" kommer ju därifrån). Om galan i övrigt kan man väl säga att jag aldrig hört talas om ca 40% av de nominerade. Av dem jag faktiskt hört talas om har jag nog inte hört mer än namnet i 50% av fallen. I och för sig, av vad jag hörde igår att döma har jag inte missat så mycket. Tycker ni att jag låter som någon av de här herrarna beror det på att jag faktiskt är en sån.

"Min" kategori, Årets rock/metal, vanns av In Flames. Mina favoritgrabbar i Opeth var nominerade för briljanta Watershed, men de lyckades inte slå gossarna från Götelaborrrg. In Flames var ändå nånstans värdiga vinnare med tanke på de kliv de tagit det senaste året. Bara för att trösta mig lite tänker jag lyssna på världens bästa band, Opeth, som spelar världens bästa låt, The Drapery Falls, från världens bästa skiva, Blackwater Park, (låten är 10 minuter, så ha lite tålamod):



För övrigt tyckte jag det var jättekul att den här killen:



..verkar ha fått jobb i Detektivbyrån, som spelade på galan igår. Visste inte att han kunde spela dragspel också...

Imorgon kommer större delen av min familj på besök, och redan nu står portersteken och puttrar på spisen:



Ett drygt kilo fransyska kokas i porter, konc. svartvinbärssaft, soja, oxbuljong, lök, vitlök, svartpeppar, timjan och enbär i ca 1,5 timme. Sen star hela paketet i kylen under natten och värms upp imorrn. Sen gör man sås av kokskyn och serverar alltihop med potatis och gröna bönor. En riktigt kanongod rätt som är väldigt enkel trots att det kanske låter lite krångligt. På grund av detta blev det en snabblagad, men något otippad, klassiker till lunch idag: bruna bönor och bacon. Har inte ätit det på säkert fyra år, men gott är det.

För övrigt såg jag ett helsjukt program på Kanal 5 häromkvällen. Det handlade om den nya innesporten bland barn i Storbritannien, kan ni gissa vilken det är?
.
.
.
.
.
.
.
THAIBOXNING!!!
Och när vi pratar barn pratar vi inte 12-åringar som vill börja med kampsport utan vi pratar om typ 6-7-åringar och uppåt. Svårt att gissa att det är föräldrarna som ligger bakom ungarnas "intresse" av thaiboxning. I en scen står en liten tjej och storgrinar utanför ringen för att hon inte vill in och boxas, varpå pappan bara tvingar in henne. Att sedan se två småtjejer puckla på varandra med slag och sparkar känns helt absurt. Det kändes definitivt inte bättre att se smågrabbarna göra detsamma. Det är klart, i de klipp man såg från England hade ungarna i alla fall bröst- och benskydd. En av killarna i programmet åker till Thailand varje år med sin mor och far, som av en ren slump också pysslar med thaiboxning, för att träna. I Thailand har man inga skydd alls (utom handskar och susp förstås) oavsett hur liten man är. Det var fanimej helt absurt att se en engelsk grabb bli sparkad i huvudet av en lika liten thailändare och gå i golvet. Hela dokumentären finns på Youtube, första delen ses här.

Vill till sist göra några tillägg, gäller nyligen beställda och delvis nyligen anlända objekt, till föregående inlägg angående min filmsamling (bokstäverna b&c):

- Blade Runner - Final Cut (Helt underbar Science-Fiction. Beställd, men har inte kommit ännu.)

- Bangkok Hilton (Klassisk TV-serie med en ung Nicole Kidman i huvudrollen. Beställd, men har inte kommit ännu)

- Carlito's Way (Al Pacino i högform. Lägger man sedan till Sean Penn är det svårt att misslyckas.)

- Arrested Development (Underbar serie som jag glömde förra gången. Tillhör de absoluta favoriterna. Alltid kul med komedier utan burkade skratt dessutom.)

- Backdoor To Hell (Inte sett ännu, följde med i boxen "Krigsbunkern" som jag köpte för ett tag sedan.)

- Band Of Brothers (Helt fantastisk miniserie baserad på Stephen Ambroses bok med samma titel. Följer E-kompaniet ur 506:e regementet, 101:a luftburna divisionen under deras insats i andra världskriget. David Schwimmer (Ross från "Vänner") syns i en annorlunda roll. Medverkar gör även bland andra Donnie Wahlberg (storebror till Mark "Marky Mark" Wahlberg och tidigare medlem i New Kids On The Block) och Colin Hanks (son till Tom Hanks, som producerade serien tillsammans med Steven Spielberg och regisserade ett avsnitt.))

- Batman Begins (Kanonbra nystart på Batmansagan. Skönt att slippa bröstvårtor på Christian Bales "Batsuit" också.)

- Black Books (Mycket bra brittisk komediserie om en bokhandlare som hatar allt vad kunder heter och lever på en strikt diet av cigaretter och rödvin.)

- Blood In Blood Out (Klassiker. Tre barndomskompisar från Los Angeles hispanicslum väljer olika vägar i livet. "Viva Los Vatos Locos".)

- Blåsningen (Klassiker i kubik. Lika klassiskt ledmotiv. Paul Newman i storform.)

- Bravo Two Zero (Inte sett ännu, följde också den med i "Krisgsbunkern". Har läst boken den är baserad på dock. Sean Bean spelar Andy McNab, brittisk SAS-soldat under Kuwaitkriget.)

- Bron över floden Kwai (Ännu en klassiker med ett lika klassiskt ledmotiv.)

- Chopper (Eric Bana i en tidig roll som australiensiske gangstern Mark "Chopper" Reed.)

- Citizen Kane (Bästa filmen någonsin? Nej det är det inte, men riktigt bra är den i alla fall. Orson Welles var inte mer än 26 när han skrev, spelade huvudrollen i och regisserade den.)

- Confessions Of A Dangerous Mind (Klockren historia om TV-profilen som dubblerar som yrkesmördare åt CIA.)

- Countdown (Inte sett ännu, följde också den med i "Krisgsbunkern".)

- Crash (Modern klassiker. Kanonrulle.)

Fredagkvällen innebar en snabbvisit till Stockholm och en utekväll modell softare med Hr. Arvidsson, med käk och ett par bägare på Bishops Arms (och en kort paus för inköp av träningsväska i "galon" på Åhléns). Resan hem gick med SJ klockan 22.11.

Drygt 12 timmar senare satt jag i en bil på väg mot Ludvika av alla ställen. Dock på förekommen anledning, nämligen för att tillsammans med Anders beskåda en spelning med den här mannen:



Ni ser alldeles rätt, det är ingen annan än Thorsten Flinck, och killarna bakom honom och utanför bild är Revolutionsorkestern. Spelningen var kalasbra men Thorsten var mindre än vi hade väntat oss, och tyvärr var det ganska så glest i publiken (mot slutet var vi inte fler än 10-12 framför scenen). Avslutningen, en hejdundrande version av Nationaleaterns Rövarkungens Ö, var 100% "ståpäls", som Gunde Svan skulle ha sagt.

Kvällens största kändis på Grand i Ludvika var nog däremot den här superprofilen:



...känd från 100 Höjdare. Han röjde på dansgolvet från det att stället öppnade till dess att det stängde, och bytte kläder minst två gånger.

Har ägnat dagen åt att bland annat, hur ska jag säga..."modifiera" två av garderoberna i vår lägenhet. Vi köpte för en tid sedan två ställ med trådbackar på IKEA, till smidig förvaring av kläder. Problemet som uppstod var att det av någon märklig anledning sitter en liten hylla längst ned i varje garderob ca 20 cm från botten. Detta gjorde att våra fina trådbackar inte gick att ställa in i respektive garderob, och de har sedan dess stått på golvet i hallen istället. I början av veckan gjorde jag slag i saken och åkte ned på Clas Ohlson och inhandlade ett antal små sågblad avsedda för typ en figursåg eller liknande - ni vet en sån liten med handtag som man använde i slöjden för att såga i plywood med. Parallellt med att sköta dagens tvättid har jag alltså, för hand, sågat loss två hyllor ur lika många garderober, liggandes med den bara överkroppen halvvägs inne i garderoben för att kunna pressa isär väggarna så att sågbladet kommer åt. Svetten rann, och mina fingertoppar började kännas som en bättre råbiff eftersom de små bladen har piggar, där de normalt skall fästas i själva såghandtaget, vilka nu istället begrov sig längre och längre in i mina tummar och pekfingrar. Nu står i alla fall trådbackarna där de ska. Det intressanta blir hur jag ska få tillbaka hyllorna på plats innan en framtida flytt. Nåja, det är en senare fråga och då har mina fingeravtryck förhoppningsvis återvänt.

* X-Men Origins: Wolverine



Hugh Jackman åter i rollen som Wolverine, fast denna gång i en helt egen film. Ska vi vara helt ärliga så var de tre X-Menfilmerna också hans, bara med en massa större biroller omkring honom. Att Gambit, en av mina favorit-X-Men, gör ett inhopp här skadar ju inte heller.


* Watchmen



Zack Snyders (300) nya film. Har inte läst serien den är baserad på, men om man har i åtanke hur 300 var så lär det bli en jäkligt snygg film i alla fall. Ser hur som helst ut att kunna bli bra.


* G.I.JOE - Rise of Cobra

Leksakerna från min barndom (fast då hette de "Action Force" i Sverige) gör debut på vita duken. Jag hoppas bara att de gör något bra av det, blev besviken på hur Transformers behandlades och jag tror inte att jag klarar att se fler av min barndoms hjältar misshandlas.


* Lost säsong 5



Näst sista säsongen. Ska bli mycket intressant att se hur de knyter ihop det hela. Hoppas bara att 5:an håller samma kvalitet som säsong 4.


* Flight of the Conchords säsong 2


(Ingen trailer eller ens innehåll ur serien, bjuder på ett liveklipp av grabbarna istället)

Helt underbar serie om Nya Zeelands "fjärde mest populära folkmusikduo". Första säsongen sändes i SVT för ett tag sedan, och missade ni den då är det bara att bombardera Eva Hamilton med brev och kr'äva en reprisering för den här serien måste man bara se.


* GTA IV - The Lost & Damned



Nytt material till GTA IV, fast den här gången spelar man inte som gamma elitsoldat från Balkan utan som stenhård biker. Kan bli precis hur bra som helst.

Idag kom kvinnan i mitt liv tillbaka till Uppsala efter att ha spenderat helgerna hos familjen i Småland. Min tillvaro blev genast flera nyanser ljusare och bra mycket trevligare.

Hur ska man kommentera småkronornas insats i nattens JVM-final? Visst, Kanada spelade på gränsen hela matchen, och över den vid vissa tillfällen. Var det överhuvudtaget någon i laget eller staben som hade väntat sig att Kanada skulle inte skulle spela så? Mot Kanada i Kanada brukar det sällan se annorlunda ut. Istället för att gnälla en massa över att de åker på vår målvakt, vilket jag tycker är en skitlöjlig grej att klaga på - jag såg en situation där jag tyckte att de var onödigt hårda och det var när Markström var på väg ut till båset vid en avvaktande utvisning. Om Kanadickerna nu spelade så fult utan repressalier är det väl bara att ge igen med samma mynt, att gnälla på domarna efteråt hjälper i alla fall inte. "Life sucks, get a fucking helmet!" som Denis Leary skulle ha sagt.

Ytterligare ett tecken på att det är en storslagen serie är ju att scenografen heter Virke i efternamn...fast det är förmodligen bara jag som tycker att det är roligt...

Har haft den lille indiern, kompis sen över 20 år, på besök ikväll. Vi körde S*M*A*S*H-maraton och plöjde hela serien, 8 avsnitt á ca 30 minuter. För er ungdomar som inte vet vad jag pratar om är S*M*A*S*H en svensk komediserie från 1990 av Måns Herngren och Hannes Holm med Måns & Felix Herngren, Svante Grundberg och Peter Wahlbeck i huvudrollerna. Den handlar om 4 misslyckade tennisspelare (Grundbergs karaktär Einar Berg, mannen med den berömda trehandsfattningen, tillhörde dock en gång i tiden världseliten, men residerar nu pank i en 1:a i Hägersten) och deras kamp i den absoluta botten av ATP-listan (de ligger dock oftast precis utanför den, deras norske nemesis Odd Sörlie, en högst medelmåttig slalomåkare, upptar sistaplatsen). Serien blev en tittarsuccé men sågades totalt av alla tv-kritiker. Ett otal kända svenska skådespelare gör inhopp, bland andra Loa Falkman som den tyske manager gänget anställer efter att de sparkat sin ordinarie dito ("Wow, håll käften!") och Stellan Skarsgård som finansminister Kjell Olof Feldts sekreterare ("Så ni vill flytta tillbaks till Sverige nu och betala skatt som en vanlig arbetare med breda axlar och fasta skinkor"). Sten Ljunggren och Thomas Nordström gör fina insatser som killarnas manager Wallner respektive tränaren Börje. Tyvärr går inte detta guldkorn ur den svenska tv-historien går att få tag i på DVD, och serien har bara sänts två gånger i tv (-90 och -99) så det gäller att känna någon som hade sinnesnärvaro nog att spela in det (det går säkert att få tag i på mindre legala vägar, men det är såklart inget jag uppmanar till). Jag funderar starkt på att försöka föra över det hela från det slitna VHS-bandet till en DVD för att kunna avnjuta mästerverket utan att behöva oroa mig för att nöta ut bandet.

Kvällen avslutades med ytterligare en i raden av våra FIFA '08-dueller på XBox 360. Ikväll avgick gästen med segern, och resultatet skrevs till 3-2 i matcher.

Nu är det bara att hålla sig vaken hela JVM-finalen också. Go Little Crowns!!

I likhet med Hr. Johan "Totti" Tollén tänkte jag redovisa min filmsamling för er. Jag kommer dessutom att kommentera varje film lite kort. Dagens bokstav: A.

- Afrikas drottning (Bogart, behöver jag säga mer)

- Airheads (Hör kanske inte till de bästa, men Lemmy har en cameo)

- Airplane ("Titta vi flyger". Världens roligaste film i konkurrens med Blazing Saddles)

- Almost Famous (Trevlig halvt-om-halvt självbiografi av Cameron Crowe)

- American Psycho (Sagolikt sjuk, våldsam (inte lika illa som boken dock) och alldeles, alldeles underbar.)

- Anger Management (Ingen jättehöjdare direkt, men Jack Nicholson är nästan alltid sevärd. En present från några kamrater som tyckte att jag behöver lära mig att tygla mitt humör.)

- Apocalypse Now Redux (Världens bästa film? Francis Ford Coppola hotade med att ta livet av sig flera gånger under inspelningen, bara en sån sak. Dessutom är det den första film jag köpte, tillsammans med The Matrix och Die Hard)

- At War With the Army (Gammal fining med Dean Martin och Jerry Lewis)

- Att angöra en brygga (Roligaste svenska filmen genom tiderna? Picassos äventyr och Äppelkriget konkurrerar om titeln. Ja, jag gillar Hasse & Tage)

- Attack mot polisstation 13 (Originalet alltså, inte remaken med Ethan Hawke)

Tänkte passa på och göra mänskligheten en "tjänst" genom att tipsa eventuella läsare om idioten/geniet Karl Pilkington. Karl har blivit känd genom sitt deltagande i "The Ricky Gervais Show", en podcast med Office- och Extrasstjärnan Ricky Gervais. I början av sin karriär gjorde Ricky radio för XFM tillsammans med parhästen Steve Merchant. De tilldelades då en producent eftersom de inte själva hade koll på de tekniska bitarna, men det visade sig att inte heller producenten var den vassaste kniven i besticklådan. Det var alltså mr Pilkington de hade fått på halsen. Sedan dess har Karl deltagit i fem säsonger av Rickys podcast, som för övrigt finns att köpa som ljudbok (finns även valda delar att ladda ned gratis) på iTunes. Karl har sina helt egna idéer och teorier om hur världen omkring honom fungerar och borde fungera. Jag kan som exempel nämna hans idé om att människor borde fungera som äpplen, att alla har ett foster inom sig som lever vidare när vi har dött, ungefär som en kärna alltså. Något förslag på hur detta ska lösas praktisk har han dock inte. Det Ricky Gervais fascineras av mest med Karl är dock inte hans fullständigt meningslösa idéer utan istället formen på hans huvud, som enligt Ricky är "round like a fucking orange". Ni kan ju se på bilden nedan och se om ni håller med.


Vänster till höger: Karl, Ricky, Steve Merchant. Nog är huvudet runt allt.

Jag föreslår också att ni kollar in det här klippet för att få en inblick i vad jag pratar om:


Karl kan även titulera sig författare då han givit ut inte mindre än tre (3!) böcker. Den första, The World of Karl Pilkington, innehåller utdrag ur deras radioprogram och podcasts och de två senare, Happyslapped by a Jellyfish och Karlology, består av Karls egna tankar och funderingar kring allt mellan himmel och jord. Jag råkar ha den förstnämnda boken i min ägo och tänkte med jämna mellanrum (mycket text så det blir nog mer sällan) leverera utdrag ur den till er här.

Läste för ett tag sedan att Nordamerika flyttar sig bort från Europa med typ 8 centimeter per år. Borde inte det innebära att Nordamerika också närmar sig Europa med lika mycket från andra hållet? Innebär det här att Nordamerika och Asien kommer att krocka en dag?

Det är Olle som faller ner i Bloggträskeeeet!"

Så skulle Anders F. Rönnblom kanske ha uttryckt det. Det funkar i och för sig inte hundraprocentigt med melodin men jag är ju inte musiker heller å andra sidan, och det finns kanske en anledning till det.

Eftersom jag är arbetslös har jag bestämt mig för att börja med det här även jag. Skulle någon få ut något av att läsa vad skräp som kommer att publiceras här är det bara att gratulera, jag gör det dock mest för min egen skull. Det är helt enkelt ett sätt för mig att få ur mig de idéer, tankar och funderingar som dyker upp under min tid ensam i hemmet. Jag har kommit på att det förmodligen är bättre för den mentala hälsan att blogga än att sitta framför tv:n och prata högt för sig själv...